Nøklevann Rundt

I torsdags hörde jag om Nøklevann Rundt. Eller ja, loppet då alltså. Jag har ju sprungit där förut liksom. I fredags bestämde jag mig för att vara med och igår gick det då alltså av stapeln. Jag och K tänkte att vi inte behövde ta med oss något mer än oss själva, det kanske inte var så smart - det var nämligen väldigt kallt. Men solen strålade och det var en vacker höstdag. Själva loppet var lite längre än den runda jag vanligtvis springer. Eller alltså, jag brukar springa längre än så, men just den rundan runt sjön.. För att få ihop (nästan) 10km hade man nämligen lagt till en liten omväg. 

Jaja, planen var i alla fall att bara njuta av den vackra höstdagen. Därför bestämde jag och K oss för att springa tillsammans, i alla fall till en början. Jag är ju fortfarande i någon slags återhämtningsperiod och dessutom har min träningsmängd den sista tiden varit under all kritik (fast kanske ändå inte med tanke på återhämtning?), så jag hade inga storslagna planer. K hade tagit "ett par öl" kvällen innan, och hade således heller inga storslagna planer. För övrigt var det nog bra att K inte sprungit runt Nøklevann förut - då hade han nog inte hängt med igår heller. Det är nämligen helt särdeles kuperat. Upp, ner, upp, ner, upp och ner. K sliter ju med sitt knä i nerförsbackar, och uppför är.. ja uppför. 

Vi sprang i alla fall tillsammans hela rundan och det var väldigt fint. Efter sista backen, som även är den värsta, var jag sliten men nästintill euforisk. Älskade livet, älskade löpningen, älskade K. Så himla fint var det. Så himla trött var jag. Visste att jag skulle orka samma tempo helt till mål, men var lika säker på att jag inte skulle orka spurta. Men så såg jag målet, och nog fasiken kan jag väl spurta lite?! Över mållinjen på 53:14 och så himla nöjd. Absolut inget personligt rekord, men det kan man ju inte heller räkna med, en dag som denna. 

Dagen avslutades med ett besök på Champagneria i goda vänners lag - medan K roade sig på sitt håll drack jag cava och åt tapas tillsammans med två fina killar som var på besök från Sverige. Inte fy skam!

what else is there?

Nu var det ju länge sen jag skrev - igen. Jobbade långa dagar onsdag och torsdag, sen en normal dag på fredag följt av trevligt middagsbesök - som även inkluderade ett par glas vin. På lördagen var det dags för att ta på sig finkläderna, och då menar jag inte nike-tischa och turkosa ds trainers... Nej, den lilla svarta och högklackat var det som gällde. Söndagen spenderades lämpligt nog i soffan. Jag laddade massa positiv energi, inför den här veckan som är full av tidiga morgnar och långa jobbdagar. De som känner mig vet att jag inte direkt är någon morgonmänniska, så att börja på jobbet kvart över sex är en inte så liten utmaning för mig. 

Förra veckan blev det bara ett löppass (kort återhämtningspass på tisdagen), och sedan ett bodybalancepass på torsdagen. Bestämde mig redan på tisdagen att inte springa något mer på resten av veckan. Lyckades nämligen få en sträckning i högerbenet när jag gick av bussen. Smidigt? Njaee... Nåväl, kroppen har nog mått bra av vilan, känner ingenting av högerbenet och kroppen känns i övrigt rätt frisk. Om man bortser från den här vaga känslan i halsen och hur täppt jag är i näsan när jag vaknar. Om det här är en förkylning har jag en sak att säga till min kropp: RELEASE IT. Jag har två veckor kvar tills jag börjar på mitt nya jobb, och jag tänker inte inleda det med att vara sjuk.

Imorgon tror jag det blir en liten runda tillsammans med K, det ser jag fram emot. Var länge sen vi sprang tillsammans. Nu är det nattidags, it's way past my bedtime. Gonatt på er!