the sign of a victory

Idag blev det vila från löpningen. Hade egentligen lust att vila från hela dagen när jag vaknade imorse och det snöade igen. Sedan dess har det inte slutat snöa men jag har ändå gjort annat än vila i sängen. 

Fick plats på bodybalancen, som verkar helt sjukt populär trots att den är på förmiddagen! Jag har varit på det här passet tre veckor i rad nu (?) och tycker det är helt underbart. Idag var första gången jag inte värmde upp innan (dvs jag inte sprang innan) men jag tyckte egentligen inte att jag märkte någon större skillnad. 

Förresten, anledningen till att jag vilar från löpningen idag är alltså inte det trista vädret eller allmän lathet, utan ett planerat drag... Jag ska jobba på SATS både lördag och söndag (hela öppningstiden) vilket innebär att det med största sannolikhet inte blir någon löpning någon av de dagarna (om jag inte mot all förmodan skulle få lust att springa utomhus tidigt tidigt eller sent sent...). Därför sprang jag igår (då jag normalt har löpledigt) och tänkte springa imorgon, då jag också skulle ha löpledigt. Denna kompromiss gjorde att jag inte springer idag, för att det inte ska bli fyra dagar på rad.. Det hade kanske kroppen i och för sig klarat, men nu blev det såhär!

en liten uppdatering då

Hej och hå, här var det lite dåligt på bloggfronten. Nåväl. Igår stod det följande på schemat:

18 min uppvärmning (3km)

34 min alternativträning (6 km)

12 min nedvarvning (2km)

Och jag tänkte, vad sjutton är 34min/6km alternativträning? Hade ingen som helst aning. Det jag gjorde var i alla fall följande: 2km uppvärmning, 6km lättdistans på löpbandet, 30 min core (anledningen till förkortad uppvärmning och ingen nedvarvning var för att hinna vara med på corepasset). 

Idag hade jag tänkt träna innan jag skulle jobba klockan elva, men pga dålig sömn två nätter i rad osv så blev det inte så. Istället träning efter jobbet. På jobbet var det helt dött och eftersom tanken var upplärning men jag redan lärt mig det mesta så fick jag sluta tidigare = hann träna under den sista tiden jag egentligen skulle jobbat. Win! Det blev iaf backe på löpband, hoppas det inte är många såna kvar nu...

Såhär såg det ut:

3km uppvärmning

4km backe (3km à 4% lutning, 1km à 4,5% lutning)

3,08km nerjogg

Det var lite tungt, men förvånansvärt nog inte lika tungt som passet igår. En annan sak jag noterat är att jag har haft konstant träningsvärk i coremusklerna sedan jag var på core för en vecka sedan. Det känns bara när jag tränar, men jäklar vad det känns då!

följ min blogg med bloglovin

Om du inte vill missa några uppdateringar, så följ bloggen med bloglovin!

Följ min blogg med bloglovin

never gonna give you up

Åh, idag var det sannerligen svårt att ta mig ur soffan och iväg till gymmet. Dørstokkmila kallas det på norska, jag tror inte att vi har något motsvarande ord på svenska. Ville bara vara hemma och mysa. Att K höll på med datagrejer som jag normalt sett tycker är ganska tråkiga spelade ingen roll, jag kunde ju titta på vad han gjorde... Ja, så illa var det.

Men, jag lät mig inte luras. Jag vet att det blir bra bara jag tar mig till gymmet. Jag vet att det blir ännu värre imorgon ifall att jag låter bli att göra det idag... Så jag gav mig av. Snabbdistans stod på schemat, hela 8km skulle avverkas i högt tempo idag (plus 2km uppvärmning och 2km nerjogg). Döm om min förvåning när 8km snabbdistans avverkats relativt smärtfritt! Tog en bonuskilometer av bara farten, innan min mage (som varit lite ur lag sedan igår kväll) sa stopp. Känns bra, allt känns bra just nu!

Ikväll blir det cava - helglyx! - och myskväll, nästa vecka blir en stressig sådan. Och så ett musiktips, det var länge sedan sist:

just breathe...

Sjukaste grejen hände mig för en liten stund sen. Jag skulle äta när jag kom hem från träningen (återkommer till den alldeles strax), var jättehungrig så bestämde mig för att ta matlådan med lasagne från kylen. Det var för övrigt på tiden, så att den inte skulle bli dålig... Ställde in den i micron, pysslade lite medan jag väntade och vips - färdig! När jag tog ut burken ur micron hände det oväntade. Det praktiskt taget sprutade (??!!!??!) lasagne rätt upp i mitt ansikte, med fullträff på höger öga. Sprang till kranen och spolade iskallt vatten på, men det var en ganska obehaglig upplevelse - typ som att försöka dränka mig själv i en isvak... Nu är det lite rött och gör lite ont men jag hoppas det går över snart.

Nåväl, förutom det så började dagen bra. Först långa intervaller (tusingar) och sedan bodybalance. Intervallerna gick förvånansvärt bra, igen. Den här gången var det kortare uppvärmning och nedvarvning på schemat än sist, och så kortade jag ner joggvilan till 1:15 istället för 1:20, ingen stor ändring då jag inte ville riskera att vara tvungen att bryta. Bodybalance-passet var härligt som vanligt, men jag kände av att jag var på core-pass igår! Mag/rygg-övningarna var jobbigare än någonsin, och nu känner jag mig lite stel i nacken, så där som man blir ibland när man ansträngt sig lite mycket på coren... Kan väl kalla det träningsvärk? Ja, det gör jag. Lite träningsvärk idag. Nu ska jag försöka flytta fokus från soligt väder, brännhet mat i ögat och påskliljor till uppsatsen...

woop woop

Började dagen med ett välbehövligt corepass... Herregud, jag har nog aldrig varit såhär svag i bålmuskulaturen tidigare... Skönt som attan var det, ska försöka komma iväg på fler corepass framöver. Efteråt så var det dags för mitt första jobbtillfälle på SATS! Det verkar hemskt roligt, alla är så snälla och glada, det gillar jag. Var bara två timmar upplärning idag, mycket nytt men det ska nog ordna sig. Imorgon har jag väl tänkt mig lite intervaller, om allt går som det ska och kroppen känns bra.

Skön grej: ingen träningsvärk från gårdagens långpass!

årets sista löpbandslångpass?

Njae, jag tror att rubriken kanske ljuger lite, eftersom jag vadade i isvatten på väg hem från gymmet idag... Men det känns i alla fall att våren är på väg, något som gör mig riktigt glad! Dessvärre anar jag att med värmen kommer det bara bli ännu svårare att motivera sig själv till att sitta inne och skriva. Den bästa moroten för att verkligen bli klar snart? Nåväl, det är verkligen på väg nu, det känns som att det lossnar mer och mer för var dag som går. 

Idag hände det en väldigt märklig grej. Jag hade svårare att motivera mig att träna än att plugga! Nog för att jag stod över gårdagens bodypump för att skriva några meningar extra, men det kan lika gärna bara ha varit lathet. Idag däremot... Hade planerat att springa direkt efter frukost, men så kom jag igång med uppsatsen och ville inte sluta. Det var inte så att jag skrev übermycket, men jag hade lust att fortsätta jobba mig igenom det. Nu vet jag ju att om jag skippar träningen alltför mycket blir det ännu jobbigare att ta sig iväg nästa gång.. Så jag begav mig till gymmet ändå. Helt omotiverad. Tänkte att det får bli vad det blir, ett långpass på 15km är också ett långpass. Typ. Men så hände det där fina. Jag hade flyt på löpbandet. Vips var 9km passerade, herregud, om jag inte skulle klara 24 idag? 

Idag hade jag återigen en dipp någonstans runt 12-13km, är det psykologiskt eller fysiskt? Jag vet inte, har hänt ett antal gånger nu, men så fortsätter jag och så går det ju rätt bra ändå. Blev som sagt 24km idag, med skönt flyt, bra känsla. Vi får se vad imorgon bjuder på, ett som är säkert är i alla fall att jag ska jobba mitt allra första pass på SATS! Bara två timmar dock...

fail/win

Det blir inte alltid som man tänkt sig, och på senare tid har varenda helg blivit lite annorlunda än jag tänkt mig. Igår morse hade jag planerat att springa 8km på löpbandet innan bodypump-pass halv elva. Tvingade mig själv upp ur sängen, åt frukost och stressade iväg till gymmet. Var framme tjugo över nio, vilket jag tyckte var perfekt eftersom jag då skulle hinna andas lite mellan löpningen och bodypumpen. Tji fick jag, för där stod jag utanför en låst dörr. Tydligen öppnar de inte förrän klockan tio på lördagar, något jag inte hade kollat upp innan... Att vänta 40 minuter kändes helt oaktuellt så jag traskade bittert hem, och K fick avboka mig från bodypumpen.

Att åka tillbaka och springa senare var också oaktuellt, eftersom vi hade planlagt en tur upp till Holmenkollen för att se på skidskyttet. För en fantastisk dag i Holmenkollen! Strålande sol och (nästan) uteslutande god stämning. Synd bara att Ferry och Lindström bommade på sista skyttet, men fyra och femma är inte fy skam det heller. 

Idag kändes det också lite stressat med långpass, så istället för långpass blev det 8km (de som jag skulle sprungit igår alltså). Tog första turen ute, och det gick ju ganska bra. Fortfarande en del is kvar på marken här och där, och lite blött, men det var strålande sol i alla fall. Snabbare än jag tänkt mig gick det också, hör och häpna. 

Imorgon blir det uppskjutet långpass igen (som vanligt?!). Men det blir på löpbandet...

den viktiga vilan

Idag har jag vilodag. Tur är det, med tanke på att snön yr utanför fönstrena. Den här vintern hånar mig. Jag har gett upp hoppet på vår. Fy sjutton. Tur att vi inte köpt biljetter till skidskyttet i Holmenkollen i helgen, tänk om det fortsätter snöa såhär. Orkar liksom inte. Nej, om man skulle ta och bädda ner sig i sängen igen? Det är ju trots allt viktigt med vila. Väck mig när våren är här.

st patricks day

Idag är det St Patricks Day, det har jag firat genom att måla naglarna gröna (ett av mina favoritlack, Orly It's not rocket science, så fint!). Jag har också firat det genom att vara duktig och gå upp i ottan tillsammans med K, för att sedan åka till gymmet och springa 12km innan bodybalance-passet... Hemma och duschad innan lunch, med dagens två timmar träning avklarade! Hur skönt? Mycket! Dessvärre har jag inte fått så mycket gjort efter det... Kanske det hjälper om jag tar mig ytterligare lite kaffe? 

Filmen igår var för övrigt helt vansinnigt bra. Jag var helt spänd och hade typ maxpuls filmen igenom. Efteråt kände jag mig mer utmattad än efter ett löppass! Men på ett bra sätt. Har lust att se den igen, typ idag. Det ska jag inte. Jag ska skriva på uppsatsen och dricka mycket kaffe. Utnyttja det faktum att K kommer hem sent ikväll. 

Förresten så fick jag jobbet på SATS. Det är inte så många schemalagda arbetspass, men det brukar tydligen bli mer. Passar mig utmärkt. Skönt att ha något extra i alla fall. Glad tjej liksom! Börjar väl egentligen första april (vilket skämt) men tror nog det blir något tillfälle med upplärning innan.

black swan

Nej, oroa er inte, jag var ingen svan på löpbandet idag heller. Jag var snarare en tung och seg ... elefant? Äh, jag ska inte överdriva, men jag var hungrig när jag kom till SATS idag, så jag smällde i mig en banan i omklädningsrummet innan det var dags för min backe på löpbandet. Tror inte riktigt att den energin hann sätta in, för redan från början kändes det riktigt segt idag. Kanske är det långpasset i måndags som fortfarande sitter i benen? Jag tror nästan det. Blev lite mindre backe än planerat, men jag är nöjd ändå. Samlade ihop de planerade 8km och tänkte att det var det viktigaste, att det blev 1km för lite backe kändes inte så superviktigt. 

Nåväl, såhär såg det ut:

Uppvärmning: 3 km

Backe 4,5% lutning: 1,5 km

(500m plant)

Backe 4% lutning: 500m

Nedvarvning: 2,5 km

Den observanta läsaren ser att den första backen var brantare än jag haft tidigare, kanske hade jag orkat lite lite längre med lägre lutning, kanske inte. Spelar ingen större roll, jag är nöjd i alla fall. Ikväll blir det bio (Black swan, obviously), och imorgon ska jag försöka komma iväg till ett tidigt bodybalance-pass. Och så har jag ju 12 km distans på schemat också. Happy times!

monday, monday, monday

Inte helt oväntat är det måndag igen. Det är ju allt som oftast så, efter en bra helg så blir det måndag väldigt snabbt. Den här helgen har varit fantastiskt bra, men den kändes lång. Hade söndagskänsla i lördags, så när det väl blev söndag var det ju bara en fin bonus. Idag var det ju dags att ta igen mitt missade långpass, och jag måste erkänna att jag var lite orolig för hur det skulle gå. 27 kilometer är långt - längre än jag någonson sprungit förut. 

Jag höll lite högre tempo än vanligt på långpassen - lite högre tempo än vad som stod i schemat. Ungefär det tempo jag hoppas kunna hålla under maran, ville känna hur det känns att springa i den hastigheten långt. Det är ju egentligen samma tempo som jag höll under halvmaran, men det skiljer sig ändå en del. Dels är halvmaran ju "bara" hälften så lång, dels höll jag en ganska ojämn fart, snabbare i början och så riktigt långsamt någonstans runt 17-20km (en liten ökning orkade jag med på slutet trots allt). Nu vill jag springa jämnare. Nåväl, åter till idag. 

De första 10km kändes hur lätta som helst. Gick fort som attan. Kollade på Ellen på teve och bara log. Vid 12-15 hade jag en liten dipp i humöret, detta trots att jag inte direkt kan påstå att jag ogillar Christine som då gick på teve. Vid 17 tänkte jag att det ju bara var 10km kvar (vaddå bara?!) och då gick det ganska lätt. Tror Judging Amy börjat då också. När jag passerat halvmaran var det ju "nästan ingenting kvar" (om man räknade kilometer, försökte undvika att tänka på hur lång tid det faktiskt tar att springa 6km i långpassfart). Det gick fint det, fick lite mjölksyra i magen men jobbade igenom det. De där sista 6km gick på samma tid som igår (give or take a few seconds), vilket ju kändes som ett ganska bra avslut! 

Så, allt i allt. 27km, 2:32:23. Rätt nöjd. Och ännu ett längdrekord kan läggas till handlingarna.

och så var helgen slut...

Imorgon är det tillbaka till uppsatsen, vilken legat på hyllan hela helgen. I fredags hade vi nämligen besök från Tønsberg, vilket resulterade i ett eller två glas vin ... vilket ledde till att jag kände att det var bäst att skjuta upp lördagens 6km till idag. So far so good, 6km idag kändes som ingenting, hade kunnat fortsätta springa länge till, men försöker att inte bryta alltför mycket mot schemat. Dagens långpass blir således skjutet till imorgon - jag vet att jag för en vecka sa att jag inte har tid att skjuta på alla pass jag missar, men jag har inte heller råd att missa fler långpass... Nu ska jag i alla fall sova, så är det bara på'n imorgon igen!

dödsintervaller

Idag stod det dödsintervaller på träningsschemat. Ja, jag blev precis lika förvånad som ni när jag såg det! Å andra sidan så fortsätter det att snöa (igår haglade det och så hann vi med lite åskväder också), så snart är det väl ingenting som förvånar mig längre. Typ att våren inte alls kommer i år, utan att det går från vinter till vinter. 

Skämt åsido. Det stod inte dödsintervaller, bokstavligen. Men man kan väl läsa mellan raderna? Långa intervaller i 4:45-tempo, och med långa intervaller menar jag tusingar, en kilometer långa intervaller. Sex stycken! Var helt och hållet förberedd på att dö. 

Som ni märker så lever jag fortfarande. Om det betyder att jag struntade i dödsintervallerna? Icke! Idag har jag avverkat dödsintervaller utan att dö. Inte ens i närheten. En sammanfattning i siffror:

Uppvärmning: 3km 

Intervaller, 6x1000m à 4:45min

Joggvila mellan, 1min20sek (10km/h)

Nedvarvning: ca 3km

Passet totalt: 13,26km, 71min2sek

Idag är en sådan där dag då det känns som att jag kommer klara det här. Härligt :) 

var det någon som sa vår?

eller Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken.

Idag är det alltså så gott som snöstorm här utanför. Kändes inte riktigt som vår igår heller, trots att temperaturen låg strax över nollan - det blåste sådär som det gör i Skåne. Och nu snöar det alltså. Är ganska nöjd med att jag inte tagit ut några vårkänslor i förtid, det hade nog gjort mig än mer vinterdeprimerad nu. Nåväl, våren kommer väl när våren kommer. Här i den mörka, kalla Norden innebär det väl ungefär en månad innan det blir höst igen... (Jag är inte så negativ egentligen, bara lite nu. För att det snöar. Igen.)

Snart ska jag på jobbintervju på SATS, och jag får väl bara lov att erkänna att jag är riktigt nervös och samtidigt hoppfull. Kanske blir det lite intervaller på löpbandet också, när jag ändå ska dit. Vi får se.

8 mars

Idag är en väldigt laddad dag för många. Internationella kvinnodagen. För mig är dagen snarare laddad med väldigt negativa känslor, och idag markerar den 5årsdagen sedan min älskade hund tragiskt dog. Kvinnodagen som sådan bryr jag mig inte nämnvärt om. Men idag hoppas jag kunna mota de trista tankarna i dörren, med hjälp av gottinamnam. Det är ju nämligen semmeldagen eller fettisdagen som det mer korrekt heter. Namnam.

Nåväl, kan ju inte bara äta semlor. I helgen blev det ju inget långpass, det var ju stressveckan förra veckan så jag hade väl mina aningar (även om jag hoppades hinna med allt). Igår bestämde jag mig för att inte ta igen det missade långpasset, jag har ju faktiskt en hel del att göra ändå. Så idag var jag back on schedule, och enligt det så var det backlöpningsdags idag. Tre kilometer uppvärmning, tre kilometer backe (4% lutning), och sen sprang jag fyra kilometer distans (istället för schemats två som nedvarvning). Anledningen till att jag klämde in två bonuskilometrar var dels för att det kändes bra (flyt!) och dels för att jag ju faktiskt skippat långpasset. Då kan man unna sig några extra kilometer bara sådär. 

Imorgon blir det spännande, för då ska jag nämligen på jobbintervju på SATS, hoppas jag får det!

joråsåatte...

Stressveckan var det ja. Tur att jag var förberedd på detta innan. Idag hade jag inbokat fika med Ella. Två anledningar till att det var inbokat på stressveckan: alltför länge sedan jag träffade Ella, samt att mitt sociala liv just nu är icke-existerande... Nåväl. Efter fikan skulle jag hinna till biblioteket (igen) för att hämta (ännu fler) böcker. Och sedan skulle jag träna, innan jag skulle möta upp K efter att han slutat jobbet. Självklart kunde inte allt detta bara flyta på helt smidigt, utan väl på löpbandet insåg jag att det inte fanns tid till några 7km idag (inte ens i snabbdistans, vilket inte stod på schemat idag). Vad göra? 

Det som stod på schemat idag var 3km backlöpning, lång backe. Det kändes ju således som den viktiga delen av passet. Förkortade således uppvärmning till 1km, körde 3km backe (4% lutning), vilket var helt vansinnigt jobbigt (tänk er att springa uppför i konstant lutning i 3 km, utan att komma någonstans), avslutade med 500m nedvarvning (det var allt jag hann). Inte mycket till distans alltså, men jag hoppas att min långa backe ändå har någon effekt... Nästa vecka är jag ju tillbaka på banan!

I övrigt så är jag (och hemmet) nu helt redo att välkomna pappa som kommer imorgon. Har längtat länge nu, det enda som kunde gjort det hela bättre hade varit om mamma och hundarna kommit också... Jaja, you can't have it all!

stressveckan

Glömde tydligen blogga igår. Vaknade på morgonen och var minst lika trött som när jag gick och lade mig - hade ju åkt skidor hela natten. I mina drömmar alltså. Jag kan inte åka skidor i verkligheten... Tog mig i alla fall iväg till gymmet relativt tidigt för att vara mig och avverkade mina sex kilometer lättdistans på löpbandet utan några konstigheter. Fick för mig att jag skulle stretcha efteråt, och det var då jag kände det. 

Träningsvärken.

Sedan dess har det bara eskalerat och natten till idag vaknade jag så fort jag somnade typ. Hade med andra ord träningsvärk som väckte mig mitt i natten. BodyPumpen verkar ju ha varit effektiv i alla fall... Nu gör det ont i mina armar även när jag slappnar av, helt sjukt. 

Nåväl, det här är i alla fall stressveckan. Mycket att plugga (uppsats, uppsats, uppsats), och så kommer min kära pappa på besök (första gången sen jag flyttade till Norge!) på fredag. Då blir det VM för hela slanten, middag på fredagkvällen (med pappa, K och hans mamma), och på lördag har pappa köpt biljetter till damernas 30km uppe i Holmenkollen. Längtar! Men allt detta innebär att träningen såklart blir lidande, och jag är glad att träningsschemat jag följer har en "lugn" vecka med bara 3 pass inplanerade... Imorgon och på söndag ska jag alltså försöka få till lite träning i stressen. Är mest orolig inför söndagen - herrarnas 50km, vasaloppet + VM i skidskytte drar igång! Ojojoj. Nej, nu blir det middag, ska försöka uppdatera imorgon om träningen!