Ja, ni vet, igår skrev jag ju ett väldigt oinspirerat inlägg. Det är inte för att jag inte är inspirerad vad gäller träningen. För det är jag, på sätt och vis. Eller alltså. Det är mycket nu, som jag inte är helt nöjd med. Dessutom så är jag sliten och trött. Måste acklimatisera mig till att jobba 8-16 varje dag, och ändå hinna äta, träna, laga middag, städa, tvätta. Det är så mycket enklare med sånt där när man ibland är ledig på dagen och kan tvätta innan jobbet till exempel. Med det inte sagt att jag trivdes bättre med det. Men det är annorlunda.
Det är då jag är glad att jag har träningen. Särskilt löpningen kanske. Även om det känns tungt att gå dit när jag är trött och sliten, eller i värsta fall ledsen, så är det alltid bättre när jag är färdig med träningen. Har kommit dit med gråten i halsen nu två dagar, men efteråt har jag varit mycket gladare. Det är just därför som det är så viktigt att jag fortsätter, trots att jag ibland inte orkar eller har lust. För jag vet att jag egentligen har lust, även om humöret inte är på topp.
Fy vilket deppigt inlägg. Men jag behövde bara få skriva av mig lite. Löpningen är min känslomässiga ventil, men jag behövde en mer mental ventil nu bara. Lovar att vara lite mer inspirerande nästa gång jag skriver. Puss på er.
Puss!
SvaraRadera